Minnena kommer så ofta till mej
nu är Du borta jag fattar det ej.
Borta är eken där folk stod och klängde,
borta är eken där vi stod och hängde.

Lyckliga eken du som varje dag
hörde vårt glam,
en gång fanns rosor här där nu en strid
fort växer fram.

Lyckliga eken du finns inte mer
du har försvunnit från ditt kvarter.
Tystnat har leken, tystnat har sången,
högt över marken svävar betongen.
När jag kom åter var allt så förändrat
trampat och skövlat, fördärvat och skändat,

Skall mellan dessa höga hus en dag
växa en ek,
lika förunderlig och skön som den
vi såg en gång?

Ja, Du är borta, det är bara så
ändå så vill jag nog inte förstå
att min idyll, som några vill glömma
nu är en dröm som jag en gång fått drömma.
Allting är borta, reportrar och eken
och den oskyldiga troskyldiga leken.

Lyckliga eken, det är 70-tal som
här igen nu dragit fram,
du fått ge vika nu för asfalt och
för makadam.

Lyckliga eken Du finns inte mer
du har försvunnit från våra kvarter.
Tystnat har leken, tystnat har sången,
högt över marken svävar betongen.
När jag kom åter var allt så förändrat
trampat och skövlat, fördärvat och skändat.

Skall mellan dessa höga hus en dag
stiga en sång,
lika förunderlig och skön som den
vi hört en gång?

Omarbetning av Sofie Björck 2011-11-26

Sitter hemma och läser in mig på Al Jazeera inför en hemtenta. Hinner även göra den här omarbetningen av Lyckliga gatan inför ett evenemang med Fältbiologerna i morgon. Vi trodde det skulle äga rum under eken, men nu blev det i stället en begravning…

Kom och hör mig sjunga i morgon, troligen vid 14.00 bredvid den arma stubben (som några ögonvittnen sade såg frisk ut).

Jag hade bokat en spelning långt ute i Kaliforniska stads-ödemarken. När jag anlände till spelplatsen med min trogne vapendragare Kevin fick vi se mitt namn i flouriserande bokstäver utanpå stället med en sådan där typisk Kalifornisk stor klubb-skylt.

“Sofie Burk” stod det. Jag berättade för min kompis att de hade skrivit “Sofie can” på svenska och han tyckte det var ganska roligt.

Det är när man ser sitt namn felstavat här och var som man vet att man är på G!

En berömd amerikansk burk:

Annars har jag sugits upp i det ideella arbetet runt “Rädda Slussen”.
Jag vet att det inte är så smart att splittra upp sin energi, men jag kan inte låta bli, jag har så kul när jag hänger med softa kompisar och lär mig bli dokumentärfilmare.

Jag fantiserar om en mmmm…… gitarr…..

Tänker inte berätta så mycket om den, för att den skall få finnas kvar, tills jag kan lägga vantarna på den!

Kyla är verkligen inte mitt element!

Häromnatten drömde jag att jag hade inte bara en, utan två kakelugnar i min lägenhet. Snacka om att frysa!

Nu har jag hämtat upp mitt el-element ur källaren (att jag inte tänkt på det förrän nu!), och skapar en tropisk tillvaro för mig själv och mina små undulater.

Mat: Granatäpplen och tofugrädde! Och en massa nötter. Mums!

Jag gillar grönt och rosa. Har bland annat en ljusgrön tröja, ljusgrön kavaj, ljusgröna lakan, ett ljusgrönt CD- etui. Ljusgrönt tyg på väggen som jag köpte på Gotland i somras.

Här är en bild på en ljusgrön burk. (Att fota färgranna läskburkar som är tillplattade är vid sidan av att fota grafitti en av mina micro-hobbies).

Min vurm för grönt/ljusgrönt bara växer och växer. Gissa om jag blev glad att läsa att intelligenta personer ofta dras till grönt!

För mig står grönt för något svalt, och eget, livsbejakande, starkt men endå neutralt. Jag verkligen verkligen gillar grönt.

Parallellt har jag haft min vurm för rosa som också den har växt på sista tiden. Jag har rosa handdukar, rosa tröjor (flera stycken) en rosa Reebook dunjacka.

Nu har jag kommit på att man faktiskt kan blanda ljusgrönt och rosa i kläder. Det inte direkt skär sig, men är kanske en otippad kombination.

Jag gillar det!

Hon skrev att man fick använda dem om man länkade…

Spå dig i runor!

Inte för att jag tror på sånt, men det är kul och kan vara ett bra redskap för att få en dialog med sig själv och hitta fram till sina inre vetskaper och svar. För man tolkar ju svaren utifrån det man redan vet.