Lyckliga eken
Minnena kommer så ofta till mej
nu är Du borta jag fattar det ej.
Borta är eken där folk stod och klängde,
borta är eken där vi stod och hängde.
Lyckliga eken du som varje dag
hörde vårt glam,
en gång fanns rosor här där nu en strid
fort växer fram.
Lyckliga eken du finns inte mer
du har försvunnit från ditt kvarter.
Tystnat har leken, tystnat har sången,
högt över marken svävar betongen.
När jag kom åter var allt så förändrat
trampat och skövlat, fördärvat och skändat,
Skall mellan dessa höga hus en dag
växa en ek,
lika förunderlig och skön som den
vi såg en gång?
Ja, Du är borta, det är bara så
ändå så vill jag nog inte förstå
att min idyll, som några vill glömma
nu är en dröm som jag en gång fått drömma.
Allting är borta, reportrar och eken
och den oskyldiga troskyldiga leken.
Lyckliga eken, det är 70-tal som
här igen nu dragit fram,
du fått ge vika nu för asfalt och
för makadam.
Lyckliga eken Du finns inte mer
du har försvunnit från våra kvarter.
Tystnat har leken, tystnat har sången,
högt över marken svävar betongen.
När jag kom åter var allt så förändrat
trampat och skövlat, fördärvat och skändat.
Skall mellan dessa höga hus en dag
stiga en sång,
lika förunderlig och skön som den
vi hört en gång?
Omarbetning av Sofie Björck 2011-11-26
Sitter hemma och läser in mig på Al Jazeera inför en hemtenta. Hinner även göra den här omarbetningen av Lyckliga gatan inför ett evenemang med Fältbiologerna i morgon. Vi trodde det skulle äga rum under eken, men nu blev det i stället en begravning…
Kom och hör mig sjunga i morgon, troligen vid 14.00 bredvid den arma stubben (som några ögonvittnen sade såg frisk ut).
